Jonathan Albon om tankens kraft

Foto: Ghale/Collinge, Fjällmaraton

Jonathan Albon vann årets KIA Fjällmaraton. Tanken var att intervjua honom efter den segern. Det hanns inte med. Tre veckor senare vann han OCC under UTMB-veckan i Chamonix. Efter det fanns tid för intervju. Ibland är förseningar bra.

– OCC var verkligen ett race. Tror inte det är så ofta ultralöpning är så tajt och spännande. Jag kunde känna stämningen från de som sprang vid sidan om och filmade. Det måste ha varit härligt att titta på sändningen.

Årets OCC var 56 kilometer och innehöll 3300 meters klättring enligt UTMB-sajten. Jonathan skriver detaljerat om loppet här: In och läs, bra story. Det var en rejäl kamp med framförallt tvåan Robbie Simpson och trean Petter Engdahl. Kortfattat var det så att Robbie drog ifrån uppför och Jonathan kom ifatt och gick förbi utför.

– Du vinner egentligen aldrig race under utförslöpningarna utan du avgör till slut i uppförspartierna. Den här gången var ett undantag. Jag fortsatte att jobba, kämpa och köra så hårt jag kunde hela tiden och framför allt i sista stigningen upp innan den avslutande utförslöpningen ner till Chamonix. Det gick bra till slut, men det var definitivt ett av de hårdaste lopp jag sprungit.

I Jonathans artikel framgår det tydligt att ultralöpning i berg är en fysiskt krävande sport och att en utmärkt fysik behöver kombineras med en stark vilja och förmåga att hänge sig åt smärtfylld kamp.

Använder du alltid lika mycket inre dialog som du verkar ha gjort under OCC?

– Well, på sistone har jag gjort färre riktigt stora tävlingar. Stora tävlingar innebär mer uppbyggande, förväntningar och press. Mental kapacitet är definitivt en stor del i den här typen race och den delen är svår att träna. Det är i stora race man vill prestera, för dig själv och för andra.

Det var runt två år sedan Jonathan tävlade på grund av en skada i foten och såklart covid-19.

– Det var nervöst att göra comeback och se om jag kunde leva upp till förväntningarna. Jag ville vara säker på att jag kunde pusha maximalt för att kunna göra mig själv rättvisa.

OCC var det stora målet för säsongen rent löpmässigt sett och ett lopp han sett fram emot länge. KIA Fjällmaraton var mer en välkommen del i tävlingsförberedelserna.

– Nu blir det lite mer fokus på OCR resten av säsongen. Det har jag inte gjort på länge så det ser jag fram emot. Trail VM i Thailand har ju skjutits upp från november i år till februari 2022 så kalendern har öppnats för OCR.

Jonathan säger att det ska bli intressant att se hur det ska gå att träna för ett VM som avgörs mitt i den nordiska vintern. Han är engelsman, bor i Romsdalen, Norge, och har de senaste vintrarna åkt mycket skidor på grund av fotskadan.

– I vinter ska jag försöka hålla igång löpningen. Har förmodligen de bästa löparbenen jag haft just nu då jag har kunnat träna löpning en längre period. Tidigare har jag tränat löpning precis den mängd som behövts. Nu har det varit en bra och längre period av löpning.

Alla tre på pallen gick under gällande banrekord. Hur viktigt är det med banrekord egentligen?

– Helt ärligt brukar jag inte prata så mycket om banrekord då banor brukar förändras. Årets OCC var bra för nu var den lite längre än tidigare och jag gick ändå under det gamla rekordet Det är jag stolt över. Stian Angermund, som hade rekordet tidigare, är en vän och en fantastisk löpare så att ta hans rekord med stor marginal känns bra.

UTMB-veckan i Chamonix är den största bergslöpningsfesten i världen, hett efterlängtad och följd av de allra flesta inbitna löpare.

– Det var första gången jag var med under UTMB-veckan och det är ett mycket speciellt ställe. Inte likt någon annan löpfestival varit på, ett stort firande av löpning och ultralöpning. Som löpare är det härligt med all atmosfär längs banan. Det är verkligen ett coolt koncept.

Går det att rangordna segrar och hur rankar du i så fall den här segern?

– Tidigare har jag sagt att segern i Trail-VM är den jag är mest stolt över. Jag fick bära landslagslinnet och tävlande för mitt land. Det är jag stolt över. OCC är på den nivån också, även om det finns skillnader.

Foto: Ghale/Collinge, Fjällmaraton

Som någon typ av generalrepetition inför OCC sprang Albon KIA Fjällmaraton. Det blev en säker seger.

– Fjällmaraton är ett lopp jag hörde talas om redan innan jag började springa faktiskt. Redan när jag bodde i London och gick på universitetet fick jag höra om loppet. Jag har därför länge haft en vilja att springa loppet, men det har alltid krockat med annat. Jag ville kolla om historierna om fina singeltracks som vindlar ner från fjällsidorna, vackra vyer och Åre som by var sanna.

Och historierna verkar ha varit nära verkligheten.

– Jag gillade verkligen löpningen och banan och att det var ordentlig konkurrens. Jag behövde pusha hela tiden och det är en erfarenhet jag ser tillbaka på ett positivt sätt. Den nya delen utan stig var en överraskning, men med min erfarenhet som orienterare var det inget problem. Där träffade jag också en stor älg, det var häftigt och sånt som gör att man minns ett lopp.

När man läst lite om lopprapporter och andra kommentarer så hade jag intrycket av att du mer gillade väldigt tekniska race, som Tromsö sky race, men du levererar ju verkligen i all typ av löpning.

Hur ser du på dig själv som löpare?

– Jag har alltid sett mig själv som en allroundlöpare. Jag gillar fart i korta lopp, men även långa lopp där hiking ingår. Det är helt enkelt ”fun to get in touch with the mountain”. Uppförsdelarna ser jag som min svaghet och brukar få kämpa rejält i större skyrace med långa uppförslöpningar med många höjdmeter. När det gäller distanser tror maratondistansen passar mig bäst i dagsläget.

Jonathan Albon är heltidsatlet, men jobbar också lite som coach, särskilt inom OCR.

– OCR är en relativt ny sport, och även bergslöpning för den delen. Därför finns det lite mindre forskning på området och det ger att erfarenhet spelar lite större roll. Det går inte rakt av att använda studier från friidrotten utan det behövs erfarenhet kring specifik träning. Jag har erfarenhet från min egen träning som kan gå att använda av andra också även om alla är olika och kommer från olika bakgrund. Jag vill försöka hjälpa människor med träning. Det är väldigt roligt och det har även påverkat min egen träning positivt.

Coachingen verkar handla minst lika mycket om mindset som fysik.

– Många lägger ner bra med träning och tänker att de nu är helt förberedda för att göra ett bra lopp. Men ibland glömmer man att det är på tävling du behöver jobba ännu hårdare än på träning. Det är många bitar i pusslet för att bli en bra atlet och på tävlingsdagen behöver du komma och vara beredd på att göra ditt bästa.

Jonathan fortsätter engagerat:

– Att verkligen försöka göra sitt bästa är det viktigaste. Därför är jag glad att jag lyckades med det under OCC. Jag tror att Robbie egentligen är bättre tränad än jag, men jag ville nog vinna lite starkare, lite mer. Robbie är en fantastisk löpare med bra meriter som gjort höga 2.14 på maran. När det gäller ultralöpning i bergen blir fler aspekter viktiga. Egenskaper som tjurighet, hängivenhet och viljan att aldrig ge upp utan bara mata på lönar sig oftast till slut. Under OCC är jag glad att jag inte gav upp. Det finns alltid en chans att vinna så länge loppet pågår. Folk kanske tror att jag kallt kalkylerade med att inte jaga ikapp Robbi mot slutet och sen lita på att jag skulle springa ifrån utför, men inget kan vara längre från sanningen än det. Jag fick verkligen kämpa. 

Det där med tjurighet, hängivenhet och att aldrig ge upp förrän loppet är över är såklart överförbart på mycket annat. Ja, på livet självt kanske. Tack för den påminnelsen Jonathan.

Text: Anders Burman

//

 I TRÄNA 2021 – en antologi om löpning medverkar Anders Burman med två texter: "Aldrig för gammal" och "Toves vägval".  
Magasinet TRÄNA kan du beställa HÄR!