André om vertikalen, fjällmaran och cyklingen

Foto: Collinge/Gale, Fjällmaraton

När man pratar bergs- och fjälllöpning, särskilt Fjällmaratonveckan, kommer man oftast in på André Jonsson. Inte så konstigt då han är uppväxt i Årefjällen och en topplöpare med fina internationella meriter. I år vann han vertikalen och hade en tyngre mara.

André Jonsson är fortfarande bildligt sett ansiktet utåt för vertikalen under Fjällmaratonveckan trots förändrad sponsring. Tidigare har André två andraplatser i tävlingen. I år kom första vinsten.

– Det var verkligen inte väntat. Jag har känt mig fysiskt stark, men inte haft något driv i löpningen. Har ett segment här hemma på berget på cirka 20 minuter. Sprang det som en formcheck och det kändes inte alls bra, så jag slog av på träningen och sen gick ju tävlingen bra till slut.

Hur var själva loppet då?

– Jag låg i tät i princip hela loppet. Fick en liten lucka i det stökiga partiet innan repen och tänkte att jag skulle ta det lugnt genom repen. Stressar man där kan det lätt bli en syrachock. Det visade sig efter en koll på Strava att jag inte alls tog det lugnt även om det kändes så. Det gick nästan löjligt lätt.

Inte någon fullt ut maxinsats alltså?

– Ha, ha, nej, det var en viss skillnad mot då jag gjorde min bästa tid och de gånger då vi har sprungit mer man mot man. Då har jag varit helt knäckt, men nu var det rätt skönt. Tänkte spurta sista biten då folk står och hejar där, men kände att jag inte kunde springa fortare än vad jag faktiskt gjorde. Gick nog väldigt nära max ändå.

Foto: Emma Alzén

Ser du dig som en vertikallöpare?

– Nej, verkligen inte. Jag har aldrig tyckt om vertikaler. Den enda jag kör är den i Åre. Annars är de första 1000 höjdmeter på tävling bara till för att kunna komma upp i roligare terräng, säger André med ett garv.

Fjällmaratonveckan har utvecklats från kärnan med själva (dryga) maratondistansen och den tävlingen får väl fortfarande betraktas veckans VIP-gäst. Banan har varierat genom de många år man kört och i år var det samma fjällområde som tidigare, men åt lite olika håll och något längre än tidigare.

Om vi flyttar över till maran då, var det fokusloppet eller?

– Nja, ända sen pandemin började har det väl gått lite upp och ner med motivationen. Efter vertikalen blev jag väldigt peppad på maran också. Men det blev ju raka motsatsen till hur det kändes på vertikalen.

Reflektion?

– Vet inte, det kändes som att jag inte ätit på hela veckan. Jag var helt tom och orkeslös, men jag har ätit och mått bra så det hela är fortfarande lite konstigt. Vet inte vad det var.

Hur mycket löpning har du i benen den senaste tiden egentligen?

– Alldeles för lite. Jag känner mig som sagt stark fysiskt, men klippet i steget och drivet i löpningen finns inte där. Jag har helt klart mer cykel än löpning i benen. I vertikalen behövs inte samma klipp i steget, där räcker det mer med att vara stark. Den specifika löpträningen saknas, men det är inte säkert att det är förklaringen till att det gick tungt på maran.

Att prata träningsmängder, intensitet, återhämtning och så vidare är ett komplext samtal. Väldigt förenklat ligger André på en träningsmängd på runt 60-70 timmar i månaden Om det blivit en långtur på cykel kan det bli betydligt mer timmar än så. Löpmängden ligger på 7-8 mil i veckan för tillfället. Det är klart mindre än tidigare.

Är det liksom mängd på cykel och fart på löpningen då, eller?

– Om det vore så väl. Kör väl kanske något mer hårt pass på löpningen ändå. Precis innan pandemin satt jag och gjorde en seriös planering med tydliga block av vad som skulle köras i vissa perioder. Tidigare har jag kört mycket på känsla. Brukar köra det jag känner för. När pandemin kom så sprack planeringen och jag föll tillbaka på tidigare rutin. Hårda löppass blir det mer specifikt inför tävlingar.

Men du kör hårt på cykel också?

– Visst, när jag kör Swift, då blir det hårt. I vintras kanske det blev lite väl många sådana tävlingar. Inte roligt att träna när det går köra tävling när som helst, skrattar André

Anledningen till att det blivit mycket cykel är att en fot strular.  Det är två problem, en nerv som är i kläm och någonting som kan beskrivas som en stukning längsledes. Nervskadan är bra i perioder och har på längre sikt blivit bättre, men är inte helt bra. Stukningen är hanterbar.

– Jag bryter upp den lite då och då och det gör skitont i några steg, men sen går det över. Det värsta är nog ändå att skadan tär på motivationen för löpträning. Cyklingen är smärtfri, åtminstone vad gäller fotskadan.

Du brukar ju bomba på rätt bra utför, oavsett terräng. Det kan väl inte kännas så tryggt med en fot man inte litar på helt, eller?

– Nja, på tävling har det mindre betydelse, men det har som sagt absolut påverkat motivationen. Nu har det också blivit mer cykling för att efter långturen förra sommaren (som André skrivit om i Träna) anmälde jag mig till några långlopp. De har skjutits upp och ska köras i år istället. Tänkte väl förra året att jag skulle köra ett lopp och se hur kul det är, men de lopp som jag anmält mig till ställdes ju in och körs nu i höst.

André har meriter inom flera uthållighetssporter, skidalpinism inte minst. En väg framåt tidigare har varit att byta sport, eller åtminstone komplettera med en sport till, när motivationen börjar tryta. Hjärta och lungor bryr sig heller inte så mycket om du exempelvis cyklar eller springer. Syresatt blod ska pumpas oavsett aktivitet. Så epitetet multiatlet passar rätt bra in här.

Foto: Emma Alzén

Hur är det - känner du dig mest som löpare eller multiatlet?

– Just nu multi, men vill verkligen inte ge upp löpningen. Jag har Trofeo Kima som stort mål nästa säsong. Löpningen är det som gått bäst genom åren och det känns som att det finns mer att ge. Det gäller bara att få till det så att det blir lika roligt igen. Tävla är fortfarande riktigt kul, men motivationen för löpträning är inte riktigt där just nu.

Trofeo Kima är ett ikoniskt, mycket tekniskt och brant skyrace. I september ska ha ner till Italien och köra ett race som påminner om Kima, nämligen Grigne skymaraton, 42 kilometer och 5000 vertikala meter. 

– Det hoppas jag kunna genomföra och få känna hur kul det är för att på så sätt få upp motivationen. Jag känner mig motiverad för Kima nästa år, men vill vara motiverad för andra lopp också. Beroende på hur det går fram till dess och hur det går under Kima så tar jag nytt beslut. Det blir ett litet vägskäl kring vad satsningen efter det innehåller.

Långsiktiga mål brukar påverka motivationen i positiv riktning. Att dra på sig en skada eller andra fysiska problem när man tillhör elitskiktet inom idrotten är inte alls ovanligt. Det finns det många exempel på, inte minst inom bergs- och ultralöpningen. Sen finns det också många exempel på att det går komma tillbaka i bra form. Inte helt ovanligt med skadeuppehåll i löpningen.

– Ja, uppenbarligen går det att komma tillbaka från svackor. Hade det varit för tio år sedan hade jag nog bytt till cyklingen, men nu finns rutin från löpningen så det finns mer att plocka.

Om det blir satsning på löpning efter Kima, kommer du att behålla cykel som så stor del av träningen?

– Jag behöver mycket löpning då jag inte har det där lätta och naturliga löpsteget. Därför behöver jag springa mycket. När jag har fått till bra mängd löpning har det gått som bäst. Jag behöver exempelvis åka på läger ibland och få ihop 20 mil i veckan eller mer. Då har jag fått till tävlingarna. Sen önskar jag ändå kunna hitta en bra balans för stor mängd löpning har också gett skador. Jag kommer definitivt att fortsätta cykla. Har alltid haft cykel som träning och bra återhämtning efter tunga tävlingar. Cykling är helt enkelt bra för styrkan i benen.

Sett till vardagen i stort, är du idrottare i första hand nuförtiden?

– Med tanke på hur lite jag jobbar så ser jag mig som idrottare annars skulle jag väl ses som dagdrivare och det är jag inte. Sen har jag ett fint jobb och kan styra det på ett bra sätt så att det funkar med träningen.

Bara att hoppas att motivationen kommer tillbaka i full styrka. Sådana som André behövs.

Text: Anders Burman

//

I TRÄNA 2021 – en antologi om löpning skriver André Jonsson om 3 266 km bikepacking. Magasinet TRÄNA kan du beställa HÄR!